Okej,
nu ska jag skriva något som jag aldrig har berättat för någon, inte mina kompisar, inte ens min familj, även om några säker fattat det. Jag förstår om du inte bryr dig för du behöver faktist inte läsa då men det hära måste jag bara få ut ur mig...





Jag är ärligt rädd för mäniskor, jag är rädd för vad de tänker, jag är rädd för hur de ser på mig.. Jag har svårt att se på deras kroppspråk om de faktist tycker om mig eller om när jag har gått där i från så pratar de skit om mig.


I Torsdags när jag planerade för tjej middag så satt jag och tänkte jag för mig själv "undra om de värkligen vill komma eller om de bara försöker vara snälla" Vist det var jätte kul men jag vart fortfarande orolig, även när vi satt och skrattade så var jag orolig.


Men jag börjar faktist bli bättre, jag brukar göra om det negativa till något posetivt, för någon vecka en så mötte jag en tjej i från stallet som är jätte kompis när vi där men när jag mötte henne med sina "coola" kompisar så kunde hon inte ens säga hej, men då vart jag faktist inte ledsen, om hon har så JÄVLA dåligt självförtroende så hon tror att jag kommer ändra hennes image så vist, men jag vet inte så kanske det är, jag kanske är så mycket av en looser.. Jag blir i alla fall inte utnyttad för sprit och cigg....


Jag har seriösa problem när det gäller att lita på folk, redan när jag var liten, Inte så konstigt att jag inte har något liv....


Men jag vill också tacka de vännerna jag kan lita på..
Älskar er tjejer.. Utan er skulle jag ärligt har varit 10000000% mer olycklig!
♥ You are making my day's! ♥